En anledning till svett
Idag är en svettdag, hur jag än beter mig. Jag står maktlös i svettens center. Lökringar, stripigt hår, tåbira och halkiga händer.
Ni tänker förstås att jag befinner mig på en medelhavsö och får räkna med det, men nej det handlar inte om det. Utomhus svischar sköna brisar förbi och solen värmer sådär lagom som en svensk sommardag. Ni där hemma skulle skrika UTESERVERING och pinna iväg till SNAPS eller TGIF, för sådant väder är det. Helt perfekt. Jag vistas ju då inomhus, på en scen, med förrrädande lampor. Plural, väldigt mycket plural. De smyger sig liksom på. Någon kvart in i repet så undrar man om man har feber, kvalmigt är det. En halvtimme senare tänker man att man borde kört på hästsvans a la backslick från början. Så idag och några dagar framöver får man leva i sitt äckel. Dock blir ju duschen på kvällen desto skönare, nästan lite överdrivet uppskattad. När det går så långt att man sitter vid tangentbordet och fantiserar om blött, blött och ännu mera blött så har det gått över styr?
Det är i tider som dessa, när man önskar en helgdag med långkjol och raybans, som man minns en svunnen tid då man fixade sig till de första discona i skolans matsal. Då pratar vi 4:an? Framför badrumsspegeln stod man med sin nyinköpta mascara som envisades med att hamna på ögonlocket. Många topsar gick åt. Men sen, med sena 90-talets barnmode (wannabe buffalos, savannbyxor och ett linne) stod man där och hade helt plötsligt fått dockögon (om någon såg Mumin så såg jag ut som dockan som spolas upp på stranden som snorkfröken vill likna). Den dagen slutade jag kallas för grodan och blev faktiskt istället liiite cool. Det var till och med några killar som ville dansa tryckare.
Idag har jag inga dockögon. Idag är jag snarare en mullvad. Jag vet inte vad som är värst - att vara svettig - eller att vara svettig i en massa smink. För att det sen ska torka och sen rinna av igen efter lunch.
Jag ser det såhär, jag gör det här av en anledning. Det kommer bli tusen gånger varmare, men jag gör det fortfarande av en anledning. Och den anledningen lever jag för.
Musiken.
