Extrema känslostormar
Vilken jäkla kväll. Så många rysningar. Storartade känslostormar. Nya synsätt.
Efter ett kvällsrep var jag i vanlig ordning trött men ändå "hängsugen". Så jag hängde helt enkelt kvar. Klockan tickade, men vad gjorde det. När vi väl smällt igen vår showbar gjorde jag och min vän det busiga att ta en nattkopp kaffe. Givetvis med lite mjölk i, annars vet man inte riktigt vad som kan tänkas ske - vi har ju ändå jobb att sköta morgonen efter.
Vi satte oss i mörkret och pratade. Det ena efter det andra kom fram, en frågeställning ledde till nästa intressanta ämne och så vidare. Vi hamnade tillslut på det som fick mig att känna. Känna mer än jag gjort, kanske någonsin. Det kan ha varit kaffet, det kan kanske troligare ha varit valet av klockslag, men shit pommes frites vad intressant det var.
Ämnet var - ja hur ska man beskriva det, till en början andeväsen/energier och till slut jordens underverk och hur de kommit till... Vad som är sanning och vad som är teorier eller rent av blaha blaha är inte det viktiga. Det häftiga var hur jag reagerade på det, det var som att alla känslor kom fram samtidigt och jag visste inte om jag skulle gråta, spricka, falla, sväva, ingen kontroll. Det var något stort som växte inom mig som jag inte kan minnas att jag känt tidigare. Det slutade med att ögonen fylles av tårar - något var ju kroppen tvungen att göra av den där oväntade reaktionen.
Som sagt, teorier om universum som cirkulerar finns det gott om, och jag tror varken bu eller bä, för utan fakta vet vi ju faktiskt inte. Men, att sitta och diskutera just sådant var väldigt givande, kanske inte för sannolikhetsfaktorn men för kläckandet av ideer och diskussionen kring möjligheterna.
Hur byggdes pyramiderna?
Kan man göra astralresor?
Har barn ett öppnare sinne?
Varför talar religioner och mytologier så mycket om himlen?
Och vad är egentligen medvetandet?
Nu ska jag sova, och förhoppningsvis drömma. Det gör jag mycket. Drömmar är också lustiga.
God natt.
