Sova på dagtid?
Fullspäckad dag. Rep med sång i fokus hela dagen. Helt slut. Det blir rackarns bra men det kostar en hel del.
Roligt är att jag skulle kunna somna nu bums omedelbart. Mindre skojsigt är ju att det då kan tänkas bli ett stort projekt till natten om jag faller för frestelsen att däcka nu. Jag står emellan detta borde och denna vilja. Eller kanske snarare vett och lathet.
Kanske borde man, om man kunde, alltid lyssna på kroppen och göra som den efterfrågar. Äta när man är hungrig, sova när man trött - you know the drill. Om man nu skulle råka bli egenföretagare inom någon rolig branch och hade möjligheten att disponera sin tid efter eget bevåg - skulle man då anpassa sina dygn efter kroppens signaler och sin alldeles egna dygnsrytm eller skulle man följa normala kontorstider? Frågan är väl snarare - skulle jag?
Smart tjej som sätter sig i just sängen, nej, nu finner jag mig själv nedhasad med hakan mot bröstet... För hur många kuddar man än bunkrar upp med så har madrassen någon mystisk dragkraft som upprepade gånger konspiratoriskt drar ner en till horisontellt läge. Sängen har ett mål - att vi ska sova i den. Kanske finns det en energi i den som får oss trötta när vi närmar oss den. Nej, jag vet, det funkar inte så, man ligger ju ganska ofta vaken och filosoferar, eller stumt förbannar sig över vidöppna ögon, men nog är det lite kul att låta fantasin få tillåtelse att hitta på lite ibland.
Än har jag inte kommit ur madrassland, någon sån där busig liten bäbisängel som brukar finnas målad i taket sveper en slöja över mina ögon. Tycker det är jättekul att jag inte kan stå emot. Kanske. Möjligen. En liten stund. Jag blundar. Det är kört.
